linda

Såg något riktigt hemskt idag på tv, de vissade ett repotage from de katastrof drabbade Japan. Det var en unga man/pojken som berättade att en enorm våg hade spolat bort allt hans hus alla hans ägodelar, hans vänner och familj och att det inte fanns någon kvar utan han var helt ensam och hade ingen kvar som han kände vid livet. 
  Jag fick mig en tankeställare om hur lyckligt lottad man är, att man har sin familj och vänner och att man inte är ensam utan har folk som finns där för en. Och att vi bor i Sveriga där det nästan är omöjligt att liknade katastrofer kan hända.

Så vill bara säga till er alla där ute uppskatta era familjer och vänner för man vet aldrig hur länge det kommer att finnas hos en.